Runebergs diktning har översatts både till finska och till många utländska språk. När diktarens berömmelse ökade blev det en viktig kulturuppgift att översätta hans dikter till finska. Det skapade grunden för ställningen som nationalskald. Översättningarna till andra språk belyser Runebergs ställning som en europeisk klassiker. Redan under hans livstid utkom ett tjugotal översättningar av hans självständiga verk till andra språk (franska, tyska, danska, ryska, grekiska och latin). Tyskan blev det viktigaste av dessa. Fyra av de sammanlagt elva tyska översättningarna av Fänrik Ståls sägner som helt och hållet gjorts av olika översättare kom ut redan under Runebergs livstid.

LYRIK
"Svanen", "Vid källan" och "Norden"
De äldsta finska översättningarna av Runebergs lyrik härstammar från 1830- och 1840-talet och gäller enskilda dikter. Den populära dikten "Svanen" publicerades i anonym översättning i Oulun Wiikkosanomat redan 1.2.1834 (enligt Julius Krohn var dikten översatt av Kaarle Saxa), men blev finskspråkigas egendom först vid sekelskiftet genom Yrjö Weijolas sångbara tolkning.

Elias Lönnrots översättning av "Vid en källa" (Lähteellä, 1845), är fortfarande den version av dikten som sjungs mest idag. August Ahlqvist gav ut ett urval av Runebergs dikter 1845, men bytte ut svanarna i dikten "Norden" mot änder, vilket sänker diktens stilmässiga och ideella nivå.

Diktsamlingar
Under nästa århundrade blev Otto Manninen den viktigaste och produktivaste översättaren av Runebergs dikter till finska. De lyriska samlingarna publicerade han slutligt 1948 (Runebergin Runoteokset I). Manninen kommer till sin rätt i synnerhet i de högstämda dikterna och i sin tolkning av cykeln Ett litet öde, vars Kanteletar-imitationer han "återbördade" till Kanteletars eget språk.

Nästa kompletta översättning av de tre lyriska samlingarna föddes ur Tarmo Manelius penna 1987 och 1989. Dess styrka är tolkningarna av dikter som kräver en flärdfri stil. Manelius presenterade också för första gången Runebergs "inofficiella" dikter, s.k. strödda dikter, på finska under namnet Runon vuodenajat (1977). Den selektiva presentationen av den vetenskapliga kommentaren i publikationernas förklaringsdel är också hans förtjänst.

Dikter på andra språk
Enskilda dikter och några cykler har också översatts till utländska språk: legender till holländska (1879) och norska (1921), dikter ur "Idyll och epigram" till engelska 1878 (E. Magnusson och E. H. Palmer) och till franska 1984 (Jean de Faramond), "Svartsjukans nätter" översattes 1895 till och med till latin (C. A. Melander). "Bonden Paavo" översattes till ungerska 1882, tyska 1891, 1942 och 1943, estniska 1924, litauiska och latin 1997 (Tuomo Pekkanen).

Teivas Oksala har också översatt dikter ur Idyll och epigram till latin ("Våren flyktar hastigt", "Den enda stunden" och "Norden"), och de presenterades på världskongressen för levande latin 1997 tonsatta av Sibelius. Det bör också nämnas att Otto Manninen har översatt "Bonden Paavo" och "Den femte juli" till tyska (Waffenbruder Finnland, 1942).



HEXAMETERDIKTNINGEN
Pekka friar, tryckt tuschlavering av Louis Sparre, SLS.Elgskyttarne
Hexameter vann insteg i det finska språket genom två stora översättningsprojekt, Homeros och Runebergs Elgskyttarne. Översättningsprojekten i kronologisk ordning från början till idag: J. J. Malmberg 1838, H. K. Corander 1845, M. Costiander 1855, E. J. Blom 1876, Arvid Genetz 1884, Otto Manninen 1937, som baserade sitt arbete på Genetz' arbete, och Teivas Oksala 2001.

Jakob Grot översatte Elgskyttarne till ryska i prosaform 1841. Wolrad Eigenbrod översatte diktverket till tyska och publicerade den tillsammans med Runebergs andra episka dikter i verket Runeberg's Epische Dichtungen I-II (1891). Det kan betraktas som den största prestationen bland de utländska översättningarna av Runebergs verk.

Hanna
Hanna har översatts till finska tre gånger (Paavo Cajander 1880, O. Manninen 1940, T. Oksala 1993). Detta mästerverk av idyllepik fann sin väg ut i Europa - det har översatts till danska (1852) och rentav fyra gånger till tyska (1850, 1877, 1891, 1925). Dessa översättningar går i hexameter.

I Frankrike utkom Hanna i prosaform (1879), i Italien i en jambisk rytm (1910). Ett särskilt omnämnande förtjänar den svenske prästen C. E. A. Söderströms översättning till latin (1895), vars hexameterstil gör ursprungstexten full rätta. Som textprov citeras de första stroferna i Hanna på ursprungsspråket, på danska, i fyra tyska översättningar, på latin, på italienska och i tre finska översättningar. Notera hur man har lyckats uttrycka det första ordet glad, som på sätt och vis anger hela diktens tonart, i de olika tolkningarna.

Hanna, teckning av P. A. Kruskopf, SLS.Glad midsommarens qväll ren nalkades. Solen i vester
strålade klar och kastade ljus på den landliga prästgåln,
der uråldrig den låg vid den speglande viken af insjön.


(J. L. Runeberg 1836)

Liflig sig naermade Midsommaraftenen. Solen i Westen
straalede klar og kasted sit Lys paa den landlige Praestegaard,
som aeldgammel laa ved den speilende Bugt af en Indso.


(Offe Hoyer 1852)

Heiter nahte bereits Johannisabend. Die Sonne
strahlte vom Westen klar, und warf ihr Licht auf den Pfarrhof,
welcher am spiegelnden Busen des Sees lag, ländlich und uralt.


(Johannes van der Smissen 1850)

Freudvoll nahete schon Mittsommerabend. Im Westen
strahlte die Sonne mit Pracht und verklärte den ländlichen Pfarrhof,
der vor Zeiten erbaut an der spiegelnden Buchtung des Landsees.


(August Kluge 1877)

Froh schon nahte der Mittsommerabend. Es strahlte die Sonne
klar im Westen und warf ihr Licht auf den ländlichen Pfarrhof,
wie er da lag uralt an dem spiegelnden Busen des Landsee´s.


(Wolrad Eigenbrodt 1891)

Heiter nahte bereits der Mitsommerabend. Die Sonne
strahlte im Westen und goss ihr Licht auf den ländlichen Pfarrhof,
der an spiegelnder Bucht des Binnensees altersgrau dalag.


(Johannes Öhquist 1925)

Aestatis mediae jam vespera laeta propinquat.
Sole micante nitet pastoris villa vetusta,
quam freta clara lacus unda sinuante luebant.


(C. E. A. Söderström 1895)

Fa presto sera, mite sera, e il raggio
estivo giá dipinge da occidente
l´antica casa ch´umile alla sponda
si rispecchia del lago.


(E. Teza 1910)

Tullut on riemuineen juhannuksen ilta jo. Länness'
aurinko kirkasna loisti ja loi valoaan ikivanhaan
pappilahan, joka tyynen lahden lammessa päilyi.


(Paavo Cajander 1880)

Aatto jo illastui suvikuun ilojuhlan. Ol' armas
päivä jo lännen päällä ja hohteeseen ikivanhan
maalaispappilan loi, jonk' all' oli päilyvä lahti.


(Otto Manninen 1940)


Riemukas saapui taas juhannus. Oli ehtinyt länteen
päivä ja hohdettaan loi maalaispappilan ylle,
kun talo vanhana heijastui kotivalkaman peiliin.


(Teivas Oksala 1993)


De understreckade motsvarigheterna till adjektivet glad har fått olika placeringar i olika översättningar. Redan tack vare det nära släktskapet mellan språken kommer de danska och tyska översättningarna närmast originalet. I den latinska översättningen går husets spegling i vattnet förlorad. Den italienska översättningen i jambisk rytm utelämnar såväl midsommaren och glädjen som prästgårdsmiljön.

Den latinska hexameterrytmen baserar sig på en växling mellan långa och korta stavelser, medan svenskan och tyskan stöder sig på ordaccenten. Den finska hexameterrytmen beaktar stavelsens kvantitet. Man måste bara se till att ordaccenten och taktslaget inte går i kors på ett störande sätt. Under Cajanders och Manninens tid hörde det till att använda ordförkortningar (länness�, jonk� all�) i diktspråket, vilket inte längre kan rekommenderas.

Julkvällen
Runebergs tredje hexameterepos Julkvällen har översatts tre gånger till finska (P. Cajander 1881, Valter Juva 1921, O. Manninen 1941), fyra gånger till tyska (1852, 1870, 1891, 1925) och en gång till franska (1877).


DIKTER OCH FÄNRIKAR
Nadeshda
Karl Kiljander gav 1860 ut den första finska översättningen av Nadeschda i en version där de långa vokalerna hade märkts ut med cirkumflextecken enligt Wolmar Schildt-Kilpinens idé. Eino Leino påbörjade och lade grunden till (1896-1903) den översättning som används idag, men den bearbetades och slutfördes av Otto Manninen (1948).

Den exotiska ryskinspirerade dikten fann sin väg ut i Europa. Den har översatts till engelska (1879), isländska (1898), italienska (1883) och franska (1894), fyra gånger till tyska (1852, 1853, 1879, 1891) och till danska (1861).

Kung Fjalar
Kung Fjalar har en liknande översättningshistoria som Nadeschda. Karl Kiljander inledde arbetet 1847 och gav ut sin anspråkslösa översättning på eget förlag i Kuopio 1876. Sedan tog Eino Leino itu med detta mästerverk, medan han ännu var gymnasist. Dikten publicerades som Leinos och Manninens gemensamma prestation till skaldens 100-årsjubileum (1904). Manninens slutliga översättning, som i hög grad var hans egen, blev färdig till Fjalars 100-årsjubileum och gavs ut i Runoteokset 1948. Teivas Oksalas nyöversättning som blivit färdig inför jubileumsåret ges ut hösten 2003.

Kung Fjalar har översatts två gånger till engelska (1904 och 1911), två gånger till franska (1879 och 1929), fyra gånger till tyska (1877, 1890, 1891, 1905) och en gång till danska (1894).

Fänrik Stål erövrade Finland
Först översattes enstaka dikter ur Fänrik Ståls sägner till finska (t.ex. "Döbeln vid Jutas" av August Ahlqvist), en del av dem rentav på kalevalamått. Kring Julius Krohn samlades på 1860-talet en grupp patrioter som engagerade sig i frågan och genom grupparbete och inbördes kritik åstadkom en finsk översättning av den första samlingen. Den gavs ut 1867 med Julius Krohn som förläggare. Arbetet fortsatte och båda delarna gavs ut 1877 av Folkupplysningssällskapet.

Paavo Cajander reviderade den fjärde upplagan av den omfattande översättningen 1889 och den gavs senare ut helt i hans namn. Just denna översättning, för vilken Cajander tagit ansvaret, blev en klassiker. Den användes i skolundervisningen och gavs ut i tiotals upplagor. Än idag är denna översättning den mest lästa finskspråkiga versionen av Fänrik Stål.

Otto Manninen slutförde 1909 en konkurrerande översättning, som också gavs ut i många upplagor och lästes i skolorna. Den fick sin slutliga utformning 1948 (Runoteokset II). Manninens styrka är dikter som fordrar en upphöjd och praktfull stil (t.ex. "Sandels").

Fänrik Ståls resa ut i Europa
På utländska språk har Fänrik Ståls sägner getts ut såväl kompletta, i urval och som enskilda dikter. Helhetsbilden blir färggrann. "Sven Dufva" och "Döbeln" har översatts till eskimåiska 1938 (Fr. Nielsen), "Kulnev" till litauiska 1939, "Molnets broder" till latin 1890 (C. A. Melander).

Första delen av Fänrik Stål (1848) väckte tidigt intresse utomlands - den översattes till norska 1856, till danska 1856 och till tyska 1852 (två olika översättningar) och 1859. På engelska kom Fänrik Ståls sägner ut i sin helhet 1952 (Ch. W. Starck och C. B. Shaw). Det finns fem kända danska översättningar och hela elva tyska översättningar från tiden mellan 1852 och 1919. Wolrad Eigenbrodts tyska översättning (första upplagan 1891) blev en klassiker och gavs ut i flera upplagor, varav tre publicerades i Finland åren 1942-1944 med tanke på tyska soldater.

"Vårt land" på finska och på andra språk
Den mest berömda dikten i Fänrik Ståls sägner är prologen "Vårt land". Den översattes 1867 av Julius Krohn-Suonios arbetsgrupp. Än idag sjungs denna version, vars upphovsman av allt att döma är Julius Krohn, även om den felaktigt tillskrivs Cajander tillsammans med de övriga dikterna. Cajander gjorde också egna versioner av dikten, men de vann inte gehör och man blev tvungen att återgå till versionen från 1867.

Som Finlands nationalsång har dikten "Vårt land" översatts till många språk, tre gånger till engelska, en gång till holländska, två gånger till italienska, till litauiska, flera gånger till tyska både separat och som en del av Fänrik Ståls sägner, till danska, till ungerska och till estniska i två versioner.


DRAMER
Runebergs dramer
Antti Törnroos-Tuokko översatte komedin Kan ej till finska 1880. Emerik Tamminens översättning, som användes på teatrarna och antagligen var mera flytande, har begravts bland rollhäftena. Otto Manninens översättning gavs ut 1948 (Runoteokset II). Komedin översattes till tyska 1863.

Kungarne på Salamis uppfördes för första gången på finska 1884, i översättning av Karl Kiljander. Eino Leino påbörjade en ny översättning 1886 och Otto Manninen slutförde den ett tiotal år senare. Han totalreviderade resultatet av detta samarbete 1948.

Tragedin har översatts två gånger till tyska (1869 och 1875). Som en kuriositet kan det nämnas att tragedin i två rikssvenska lärdomsprov (1864 och 1871) har återförenats med sitt antika ursprung genom att utdrag av första akten har översatts både till klassisk grekiska och till latin.

Nya och äldre tillgängliga Runebergöversättningar till finska:

TEOKSET I-III (runoteokset, näytelmät, virsiä, kaunokirjallista proosaa). Toimittanut Juhani Aho. WSOY, Porvoo 1931.

RUNOTEOKSET I (Runoelmia 1-3, myös Pikku kohtalo, Hirvenhiihtäjät, Hanna, Jouluilta , Nadeshda). Suomentanut Otto Manninen. WSOY, Porvoo-Helsinki 1948.

RUNOTEOKSET II (Kuningas Fjalar, Vänrikki Stoolin tarinat, En voi, Salamiin kuninkaat). Suomentanut Otto Manninen. WSOY, Porvoo-Helsinki 1948.

RUNON VUODENAJAT Erillisrunoja I-II. Suomentanut ja selityksin varustanut Tarmo Manelius. Gaudeamus, Helsinki 1977.

RUNOJA I Suomentanut ja selityksin varustanut Tarmo Manelius. Sahlgren, Otalampi 1987.

Johan Wrede: SE KANSA MEIDÄN KANSA ON. Runeberg, vänrikki ja kansakunta. Gummerus, Jyväskylä-Helsinki 1988. Teos käsittää Paavo Cajanderin suomennoksen sekä monipuolisen kuvitetun kommentaarin.

RUNOJA I-II (myös Vanhan puutarhurin kirjeet). Suomentanut ja selityksin varustanut Tarmo Manelius. Sahlgren, Otalampi 1989.

JOITAKIN HUOMIOITA TRAAGISESTA KUOROSTA, AKATEEMINEN OPINNÄYTE. (1833). Suomentanut Teivas Oksala. Teoksessa Yksi puu, kaksi taivasta. Suomalaisia kirjallisuusväitöskirjoja 1833-1847. Toimittanut Yrjö Varpio. SKS, Helsinki 1996.

HANNA Kolmilauluinen runoelma. Alkuteksti ja heksametrisuomennos. Suomentanut ja selitykset laatinut Teivas Oksala, kuvittanut Tauri Oksala. Artipictura, Espoo 2001 (2. painos).

HIRVENHIIHTÄJÄT Yhdeksän laulua. Suomentanut ja selitykset laatinut Teivas Oksala, kuvittanut Tauri Oksala. Artipictura, Espoo 2001.

<Tillbaka