Grumla icke flickans själ Flickan satt vid bäckens strand, tvådde sina fötter där; sjöng en fågel ovanför: "Flicka, grumla bäcken ej, himlen syns ej mer i den!" Flickan slog sitt öga opp, talade med tårad blick: "Sörj ej över bäcken, du, bäcken klarnar snart igen, När du såg mig stå en gång vid en ynglings sida här, du till honom tala bort; grumla icke flickans själ, aldrig skall den klarna sen, aldrig spegla himlen mer!"