
 |
|

Hvem styrde hit din väg?
Långt
bort om fjärdens våg,
Långt bort om fjellets topp,
Du ensam dagen såg,
Och växte ensam opp.
Jag saknade ej dig,
Jag sökte ej din stråt;
Jag visste ej en stig,
Som skulle ledt ditåt.
Jag kände ej din far,
Jag kände ej din mor,
Jag såg ej hvar du var,
Jag såg ej hvart du for.
Liksom den bäck, der rann,
För den, som rinner här,
Vi voro för hvarann,
Så länge du var der;
Två plantor, mellan dem
En äng i blomning står,
Två fåglar, som fått hem,
I skilda lunders snår.
O, andra nejders son!
Hvi flög du dädan, säg?
O, fågel långt ifrån!
Hvem styrde hit din väg?
Till hjertat, som var kallt,
Säg hur du lågor bar. -
Hur kunde du bli altt
För den, du intet var?
|
|
 |
|
 |
|