Sorg och glädje Sorg och glädje båda Bodde i mitt hjerta, Sorg i ena kammarn, Glädje i den andra. Oförsonligt skilda, Rådde än den ena, Än den andra, ensam. Sen den enda kom dit Lär hon öppnat dörren Och förenat båda; Ty min sorg är sällhet, Och min glädje vemod.