Psalm nr 492

Jag lyfter ögat mot himmelen
Och knäpper hop mina händer;
Till dig, o Gud, som är barnens vän,
Min håg och tanke jag vänder.

Gladt är att prisa och tacka dig,
Och gerna vill jag det göra;
Jag vet det visst att du ser på mig
Och ej försmår att mig höra.

Tack för allt godt, du mig ständigt ger,
Att känna, älska och äga;
Tack, gode Fader, för mycket mer,
Ån jag kan nämna och säga.

Jag är en planta uti din gård,
För evigheten uppdragen,
Jag var knappt till, när i fadersvård
Af dig jag redan var tagen.

Så håll utöfver mig än din hand,
O Fader förutan like,
Och låt mig växa för livfets land,
Som är ditt himmelska rike.